Sedan år 2014, när Sverige fick en ny penningtvättsbrottslag, har allt fler personer åtalats och dömts för penningtvättsbrott. Särskilt de senaste tre åren har antalet penningtvättsmål ökat betydligt. Samtidigt är denna relativt nya lagstiftning snårig och vagt formulerad, vilket gör det svårt att förstå exakt vad som gäller. Många känner inte till vad som kan vara brottsligt och experter har kritiserat lagstiftningen för att vara åklagarvänlig och oförutsebar.
I denna artikel reder vi ut de tre olika brott som finns i pennigtvättsbrottslagen; penningtvättsbrott, penningtvättsförseelse och näringspenningtvätt.
Penningtvättsbrott
Penningtvättsbrott innebär att man tar egendom (oftast pengar) från brott eller brottslig verksamhet och använder den i den legala ekonomin för att dölja egendomens ursprung. Ett penningtvättsbrott består av tre delar:
- Förbrott – Det finns pengar som kommer från brott eller brottslig verksamhet. Åklagaren måste inte peka ut exakt vilket brott som pengarna kommer från. Om åklagaren t.ex. tror att pengarna kommer från narkotikabrott är det ofta tillräckligt att åklagaren bevisar att det finns en narkotikaförsäljning och att pengarna kommer från den försäljningen. Åklagaren behöver inte bevisa exakt vem som köpt narkotikan eller när köpet gjordes.
- Penningtvättsåtgärd – Någon gör någonting med brottspengarna, t.ex. överlåter, omsätter eller förvarar kontanter från en narkotikaförsäljning. Det kan vara allt från att pengar sätts in på ett bankkonto eller att kontanter förpackas och göms i en garderob till mer avancerade upplägg där pengar flyttas runt i det finansiella systemet genom olika banköverföringar.
- Penningtvättssyfte – Syftet med penningtvättsåtgärden är att dölja pengarnas brottsliga ursprung eller att underlätta för någon annan att nyttja pengarna.
När dessa tre delar är uppfyllda kan det röra sig om ett penningtvättsbrott. Viktigt att förstå är att en person kan dömas för att ha medverkat till steg 2, utan att ha haft någonting att göra med de övriga stegen. Den som döms till ansvar för penningtvättsbrott behöver inte själv ha begått förbrottet. Det kan alltså vara brottsligt att t.ex. låta någon låna ens bankkonto för att föra över pengar som kommer från narkotikaförsäljning, även om man själv inte har haft något att göra med pengarna eller själva försäljningen.
Penningtvättsförseelse
Penningtvättsförseelse är ett mindre allvarligt penningtvättsbrott. Det är främst beloppet eller värdet på den egendom som ”tvättats” som styr om brottet är ringa eller inte. En gärning kan också vara att bedöma som penningtvättsförseelse i fall där förbrottets straffskala inte sträcker sig upp till två års fängelse.
För penningtvättsförseelse döms även den som begått penningtvättsbrott och inte insåg men hade skälig anledning att anta att pengarna i fråga härrörde från brott eller brottslig verksamhet. Enklare uttryckt handlar det om situationer där gärningspersonen inte har insett att pengarna kom från brott eller brottslig verksamhet men borde ha förstått det.
Näringspenningtvätt
I situationer när det inte går att styrka ett förbrott kan åklagaren i stället välja att åtala för näringspenningtvätt. Det gäller när någon i näringsverksamhet eller annan verksamhet medverkar till en åtgärd som skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte. Detta innebär t.ex. att straffansvar kan drabba den som går med på att göra en banköverföring och inser att det kan röra sig om penningtvätt, men ändå genomför transaktionen. Att medverka trots att man inser att det finns en risk för penningtvätt är alltså kriminaliserat.
Benämningen näringspenningtvätt är något missvisande eftersom bestämmelsen inte avser endast näringsverksamhet, utan åtgärder som vidtas inom alla typer av verksamheter som bedrivs vanemässigt eller i större omfattning. Tillämpningsområdet är alltså väldigt brett. Exempelvis kan näringspenningtvätt bli aktuellt när en person under en lång tid upplåter sitt privata bankkonto till någon och det under denna period görs en stor mängd transaktioner till ett större belopp. I det fallet har handlandet ansetts vara så omfattande eller vanemässigt att det är en verksamhet. I praktiken är det också oftast den här typen av verksamheter som blir föremål för prövning i domstol. Det är mindre vanligt att det rör sig om faktiska näringsverksamheter.
När det gäller ringa näringspenningtvätt ställs inget krav på att åtgärden ska ha varit vidtagen inom ramen för näringsverksamhet eller annan verksamhet. En person kan begå ringa brott även när det rör sig om en enstaka transaktion och utan att den har skett inom någon form av verksamhet.
Ringa näringspenningtvätt blir därmed en sista utväg för åklagaren i de fall det varken går att visa på att pengarna kommer ifrån brottslighet eller styrka att gärningarna skett i näringsverksamhet eller som ett led i annan verksamhet. Exempelvis kan det handla om att en person har tagit emot och skickat vidare en större summa pengar, men att bevisningen inte är tillräcklig för att visa bakomliggande brott eller brottslig verksamhet. Då kan personen fällas för näringspenningtvätt, om åklagaren kan visa att den tilltalade borde ha misstänkt att det kunde röra sig om penningtvätt.
Straffskalorna
Straffskalorna för penningtvättsbrott och näringspenningtvätt är desamma och båda brottstyperna har tre grader; ringa, normalgraden och grovt. Vid gradindelningen är det främst beloppet som styr. Riktmärket för grovt penningtvättsbrott är drygt fem prisbasbelopp, dvs. 238 000 år 2021.
För brott av normalgraden är straffet fängelse i högst två år. Straffskalan för ringa penningtvättsbrott, dvs. penningtvättsförseelse, och ringa näringspenningtvättsbrott är böter eller fängelse i max sex månader. Grovt penningtvättsbrott och grov näringspenningtvätt kan ge fängelse mellan sex månader och sex år.
Kontakta oss!
Är du misstänkt för brott enligt penningtvättsbrottslagen? På advokatbyrån Choice är vi specialiserade på brottmål och penningtvättsregelverket.
Kontaktuppgifter:
08-10 14 77
